Matematik i Kina

För ett par veckor sedan hade några pedagoger samt förskolechef/ rektor frånRävekärrs förskola och Brattåsskolan möjlighet att besöka staden Jinan i Kina. Med på resan var även Mölndals internationella koordinator Daniela Ölmunger, BoU:s förvaltningschef, samt jag Hanna Askelund (matematiksamordnare).
Orsaken till resan var att Rävekärrs fsk och Brattåsskolan sökt pengar till ett sk "Förberedande besök" för att representanter från Jinans skolväsende skulle kunna komma hit en vecka, samt att vår "delegation" skulle kunna besöka Jinan en vecka. Under dessa förberedande besök diskuterade vi möjligheten att starta upp gemensamma projekt runt naturvetenskap, teknik och matematik.
Kineserna var här en vecka i september då de fick ta del av matematikundervisning på många olika sätt: ute i skogen, med IKT, med hjälp av Montessoris material, på Universeum och i Gunnebos trädgårdar.
I början av oktober åkte vi sedan till den "lilla" kinesiska staden Jinan med 6,8 milj invånare, som ligger en timmes flygtid söder om Beijing. Vi besökte en förskola, en "Primary school" (6-12 år) och en "Secondary school" (12-15 år).
Vi möttes av en otrolig värme och gästfrihet och fick göra många erfarenheter. De jag tänkte berätta om här handlar om de mattelektioner jag hade möjlighet att få se.
En av lektionerna handlade om arean av ett parallellogram. Lektionen hölls för en vanlig kinesisk klass med ca 60 elever. Eleverna var 13-14 år gamla.

Läraren inledde lektionen med att visa bilder  på olika mönster där eleverna själva fick hitta parallellogram. Efter en stunds diskussion fick eleverna sätta sig i grupper då de med hjälp av papperstrianglar, som de förberett hemma, fick fundera över hur de kunde bygga parallellogram av två trianglar.

En representant från varje grupp fick sedan gå fram till tavlan och visa de olika sätt som gruppen kommit fram till.  Varje representant fick berätta hur gruppen resonerat och övriga klassen ställde frågor. Här upptäcktes också vilka kombinationer av trianglar som inte bildade parallellogram.


Olika elever fick sedan komma fram för att redogöra för hur de trodde att arean av ett parallellogram skulle räknas ut. Funderingarna och diskussionerna som följde byggde hela tiden på tanken att ett parallellogram består av två trianglar.

Utifrån elevernas idéer om hur man räknar ut arean av ett parallellogram, samlade läraren ihop lektionen och avslutade med att visa hur fomeln för arean ser ut.

Övrigt som hände under lektionen var att läraren använde sig mycket av "talkörer" (ex "Motsatta sidor i ett parallellogram är alltid parallella") för att hamra in viktiga nyckelbegrepp.
Grupperna som klassen var uppdelade i var, som vi förstod det, sammansatta utifrån ett prov i början av terminen. Varje grupp bestod av fyra elever och också fyra kunskapsnivåer. När grupperna var framme vid tavlan samlade de ihop poäng till sin grupp. Om en deltagare i en grupp gjorde bra ifrån sig fick han / hon höga poäng. Deltagaren fick högre poäng om han/ hon tillhörde de "lägre kunskapsnivåerna" i gruppen, än om de tillhörde de högre. Poängsystemet hade alltså något slags handikappsystem.
Till lektionerna hade eleverna ofta förberett sig hemma. Läxorna bestod ofta i att ha arbetat sig igenom ett papper med uppgifter, som i detta fall naturligtvis handlade om area. På så sätt visste eleverna vad som skulle behandlas, samt de hade hunnit fundera ut vad de eventuellt inte förstod.
Nästa inlägg kommer att handla om hur mattelektionen för de yngre barnen såg ut! Skriv gärna kommentarer med reflektioner eller frågor utifrån detta inlägg!